Vad händer direkt efter beskedet?

De hade åkt till sjukhuset. Kanske var de oroliga för att något hade hänt, men nu ska de äntligen bli undersökta. Barnmorskan ler mot mamman och för med van hand ultraljudsmaskinen över magen. Fram och tillbaka. Hon ser alltmer fundersam ut. Hon ursäktar sig plötsligt och lämnar rummet. Kommer tillbaka med någon som presenterar sig som en läkare. De tittar båda koncentrerat på ultraljudsbilden. Sedan tittar de på paret. "Vi kan tyvärr inte hitta några hjärtslag". 

Vad händer efter att läkaren yttrat orden som ingen vill höra? Det är kunskap vi egentligen inte vill ha. Vi vill inte behöva den. Ändå händer det hundratals familjer i Sverige varje år. Tills den dag då vår förlossningsvård gör allt för att rädda våra ofödda barn, kommer varje nytt år innebära hundratals nya familjer som får förbereda sig på det värsta. Om man ändå ska ned i helvetet och vända, är det lika bra att veta vad som kommer att hända. Så här ser processen ut.

1. En andra undersökning

Hur säker man än är på att bebisens hjärta inte slår, så kräver reglerna att ytterligare en läkare undersöker mamman. När två skilda läkare konstaterat att bebisen inte lever, går man vidare till nästa steg: förberedelse inför förlossningen.
Det som följer nu brukar komma som en chock för mamman. Först har hon fått höra att hennes barn i magen har dött. Nu talar de om för henne att hon förväntas föda ut det döda barnet – efter två dagar. Det är för mycket för de flesta av oss. Ren och skär panik är inget ovanligt i situationen.
I det här läget kräver många att bebisen tas ut omedelbart. Medan det förekommer att dödfödda förlöses med kejsarsnitt, är det absolut vanligaste, och det som rekommenderas, att mamman föder ut bebisen. Det finns flera orsaker till det.
Dels är förlossningen ett viktigt steg i sorgearbetet. Att föda ut sitt barn hjälper kroppen att förstå vad som hänt och ger mamman tid och möjlighet att bearbeta traumat. Det anses också säkrare för mamman rent medicinskt, framför allt om man vill försöka bli gravid igen i framtiden. Även om få i denna situation ens vill tänka i de banorna för tillfället.
Jag var själv en av dem som krävde kejsarsnitt. Tack vare en förståndig kusin som skyndat till sjukhuset gick jag med på att föda Viktor. Idag är jag glad för det. Dagen då Viktor föddes var den absolut hemskaste – och viktigaste – dagen i mitt liv. Att föda honom var min chans att vara nära honom. Det kanske inte passar alla, men om inte annat så för den psykologiska betydelsens skull kan jag rekommendera den lösningen.

2. Förlossningen

​Om man går med på att föda sitt barn, får man tabletter som sätter igång förlossningen, vilket kan dröja upp till två dygn. Under dessa två dygn vandrar mamman omkring i ett limbo. Hon har fortfarande den stora gravidmagen och upplever dessutom värkar. Samtidigt vet hon att så fort hon fött ut barnet, förlorar hon det för alltid. Var man befinner sig under dessa två dygn kan variera. En del sjukhus erbjuder ett rum, andra inte. Andra väljer självmant att åka hem under tiden.

Håll i barnet
När barnet precis fötts ser det ut och känns som vilken nyfödd bebis som helst. Len, mjuk, varm. Vacker och alldeles underbar. Men ett dött barn förändras snabbt. Så fort navelsträngen klippts av stelnar barnets kropp och blir kall. Kinderna blir röda eller blåa. Se därför till att hålla barnet så fort det går och den tid du har. Om man tagit med ett plagg hemifrån, kan barnmorskan klä bebisen i det plagget. Sedan placeras bebisen i en vagga som har kylklampar i väggarna, de är ofta dolda under spetsliknande tyg. 

Fotografera barnet
På en del sjukhus erbjuder man fotografering av bebisen, professionella fotografier som ni får hemskickade. Fotograferingstillfället sker dock sällan direkt efter födseln, och eftersom bebisens utseende förändras snabbt är det bra om ni har möjlighet att själva ta ett par bilder med mobilen. Bilden på Viktor och mig tog min man när jag höll honom i min famn efter förlossningen.

Fot- och handavtryck
Spädbarnsfonden är en ideell organisation som bland annat stöder forskning om plötslig spädbarnsdöd och dödfödda. Genom insamlingar förser de sjukhus med Minnespåsar, som förutom en nalle till bebisen och informationsfoldrar även innehåller ett kit för fot- och handavtryck. Om sjukhuset har sådana kit kommer barnmorskan att ta avtrycken åt er.

3. Stöd från sjukhuset

Sjukhusets kurator kommer att kontakta er på plats efter förlossningen. Det är kuratorn som hjälper till med allt det praktiska, såsom kontakten med Försäkringskassan och barnets begravning. Kuratorn finns till hands närhelst ni behöver och fungerar som länk mellan er och sjukhuset. Vänd er till kuratorn för frågor om obduktion och begravning. Kuratorn finns också tillgänglig som samtalsstöd om kontakten med läkarna inte fungerar som den ska.

September 2016. Samtal från förlossningsläkaren.
– Hej. Jag skulle ringa till dig, står det här, angående... har du förlorat ett barn? Jag har inte riktigt förberett mig, nu ska vi se... Ja, just det. Din son har dött?
– Viktor. Han hette Viktor.
– Ja. Jag ser här... att det var konstaterat (läkarterminologi) och (läkarterminologi). Jag beklagar. Du har gått med på obduktion så vi hör av oss efter det.

4. Försäkringar

Idag tecknar många en så kallad graviditetsförsäkring som efter barnets födelse övergår i en barnförsäkring. En del av dessa gravidförsäkringar berättigar till ersättning om barnet skulle dö. ​Titta igenom villkoren eller kontakta försäkringsbolaget direkt. Om ni inte orkar kan ni också be sjukhuskuratorn om hjälp.

Försäkringskassan
När ett barn dör i magen får båda föräldrar vad man kallar för sorgedagar. Mamman får en månad och pappan tio dagar. Det är sjukhuskuratorn som sköter den initiala kontakten med Försäkringskassan, ni behöver inte tänka på det. När sorgedagarna är över kan man vid behov bli sjukskriven av en läkare. Se till att fråga kuratorn om den kontakten.

5. Obduktion

När ett barn dör i magen frågar den ansvariga läkaren föräldrarna om de vill att det genomförs en obduktion. Som förälder har man rätt att säga nej. Obduktionen görs för att fastställa dödsorsak och upptäcka eventuella sjukdomar hos barnet. Efter obduktionen, som kan dröja ett par veckor, har föräldrarna rätt att få ta del av resultatet.
En obduktion kan visa varför barnet dog, om det exempelvis berodde på att moderkakan lossnat eller att bebisen bajsat i fostervattnet. En obduktion skulle också kunna användas som hjälpmedel för att analysera händelseförloppet och spåra den avgörande faktorn. Exempelvis "Moderkakan lossnade, vilket kan bero på att den äldre föderskan tilläts gå över tiden." Det här är dock inte kutym i Sverige, tyvärr, och därmed inget man kan förvänta sig.

Efterspel

Efter obduktionen är det den ansvariga läkarens uppgift att meddela resultatet genom ett personligt möte eller telefonsamtal. Föräldrarna har också rätt att ta del av alla dokument. Om man anser att man råkat ut för en felbehandling så kan man vända sig till  IVO, Inspektionen för vård och omsorg. IVO ansvarar för tillsynen över hälso- och sjukvården samt dess personal. IVO har kritiserat sjukhus för fall där bebisar dött på grund av felbeslut eller felbehandling. Dock har den kritiken inte lett till några sanktioner.
Föräldrar kan också välja att polisanmäla händelsen. 

​Vi måste söka alternativa vägar till förändring

Det är ett problem att ingen hålls ansvarig och ingen ställs till svars för de hundratals döda bebisar som dör i onödan. Om ett barn dör efter ett fall från ett höghus undersöker polisen automatiskt om någon gjort sig skyldig till underlåtelse eller oaktsamhet. När en bebis kvävs ihjäl i magen händer inget dylikt. Det måste bli en ändring på det. För inte är väl det ofödda barnets liv mindre värt? Hur kommer det sig att ett foster inte får aborteras efter en viss tidsperiod, medan inget händer om man låter spädbarn dö i magen strax innan födseln?