Enkäter är alltid vanskliga. Det går att manipulera resultatet genom att vinkla frågorna, ställa för allmänna frågor eller genom att välja bort svåra frågor. Eller svåra människor. Det sistnämnda har SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, gjort i sin Graviditetsenkät.

I dagens pressmeddelande skriver SKR att 52 000 kvinnor deltagit i enkäten och att "många av dem är nöjda med förlossningsvården". Det är en slutsats som bör tas med en skopa salt. Det SKR nämligen inte berättar är att de hundratals kvinnor, vars bebisar dött i magen före eller under förlossningen, uteslutits ur enkäten. 

Min sista intervjuresa innan pandemin var till en förtjusande förlossningsavdelning strax utanför Paris. Då, innan människor var något man skulle undvika, strosade jag runt på den pastellfärgade förlossningsmottagningen och nickade Bonjour! åt alla leende anställda. Såg de inte ovanligt harmoniska ut? Och var de inte väldigt... många?
Medan en svensk föderska får dela barnmorska med andra – vilket innebär att hon titt som tätt lämnas utan uppsikt och stöd – omhuldas fransyskan av en (närvarande) barnmorska, en undersköterska och en förlossningsläkare. Och eftersom förlossningsläkaren/obstetrikern är den i rummet med en medicinsk utbildning, är det också hen som ansvarar för och bestämmer om förlossningen. I Frankrike. I rummet intill skymtar dessutom en barnsköterska, redo att hjälpa mademoiselle med den nyfödda. Voilá!

UK: Gravida är en riskgrupp och bör undvika social kontakt
Sedan 16 mars anses gravida vara en riskgrupp. De kan bli sämre än andra av infektioner och rekommenderas därför att undvika social kontakt med andra. 
www.rcog.org.uk/en/guidelines-research-services/guidelines/coronavirus-pregnancy/covid-19-virus-infection-and-pregnancy/#general

NORGE: Stor försiktighet rekommenderas
Under graviditeten och upp till två veckor efter förlossningen rekommenderas stor försiktighet.
www.sst.dk/da/corona/Saerlige-risikogrupper

DANMARK: Stor försiktighet rekommenderas
Under graviditeten och upp till två veckor efter förlossningen rekommenderas stor försiktighet.
www.sst.dk/da/corona-eng/faq

FINLAND: Gravida är känsliga för infektioner och bör vara mer försiktiga
Gravida kvinnor är generellt mer känsliga för luftvägsinfektioner och rekommenderas därför att vara allmänt mer försiktiga, undvika folksamlingar och hålla avståndet.
www.tays.fi/fi-FI/Ohjeita_raskaana_oleville_ja_synnyttajil(104372)#537198a3
 
SVERIGE: Gravida är ingen riskgrupp
Inget tyder på någon särskild risk för den gravida eller för fostret. Gravida med sjukdomar såsom svår lungsjukdom eller diabetes kan eventuellt få en svårare sjukdomsbild.
www.1177.se/sjukdomar--besvar/lungor-och-luftvagar/inflammation-och-infektion-ilungor-och-luftror/covid-19-coronavirus/

Det finns en gud, brukar vi säga, även om man inte är troende. När något till slut lossnar. En av de oerhört traumatiska effekterna av förlossningsvårdens vårdslöshet är att den ofta faktiskt leder till barnlöshet. Vi är många som förlorat våra friska barn, som är över 40. Och vi kan inte alltid bli mammor igen. Så då försöker man på något annat sätt. 
Vi försökte med adoption, men fick veta att vi var för gamla. Ironiskt nog har de ändrat reglerna nu, men då när vi ringde var det fortfarande 42 som var den magiska gränsen. Efter det är man vatten värd som potentiell mamma. Stockholms stads adoptionshandläggare förklarade åldersregeln och försökte sedan trösta mig med orden "Du skulle ändå inte tyckt om processen, vi korsförhör alla och går igenom precis allt, in i minsta detalj." Som om det inte räckt med att misstänkliggöra alla kvinnor som när en längtan efter barn, avslutade hon med ett hurtigt: "Men om du vill så kan du komma förbi på kontoret så kan vi prata om hur det hade kunnat bli, om du varit yngre. För att knyta ihop säcken, alltså."
Detta är alltså helt sant.
Vill man, så kan man säkert spåra mitt samtal, som jag gjorde någon gång under hösten 2017. Strax ett år efter Viktors död.
Att bli fosterförälder visade sig vara nästintill lika omöjligt och verkar styras godtyckligt lite hur som haver av olika kommuner. Nu såg en kommun vår potential och behandlade oss som människor. Och kunde hjälpa både denne fantastiske lille pojke och två vuxna som så gärna vill ge av sin kärlek till någon.
Alla som haft något att göra med 2-åringar inser att vi genast fick händerna fulla. (Som äldst av 13 kusiner och den som bytt blöjor på de flesta av dem, så visste jag också det.) Därav flytten av lanseringsmånad från maj till augusti.
Och det vinner boken bara på. För jag kan säga en sak redan nu, efter knappt två veckor av ynnesten att få vara familjehem, att det förändrat mitt liv 1000 procent. Vilket innebär att alla andra kvinnor som mist sitt barn på grund av vårt omänskliga system och sedan döms till barnlöshet, har all anledning i världen att hysa agg mot våra politiker och sjukhuschefer. För man förlorar inte bara ett barn. Man förlorar en framtid med ett barn. Det är något jag kommer att lyfta fram i boken.
Planerat boksläpp i anslutning till Stockholms Kulturfestival ;)
Kram på er!

Missförstå mig rätt – alla barn kommer inte att dö. Alla förlossningar innebär inte komplikationer. Men de graviditeter där något oväntat händer, kräver snabbt agerande. INTE att man tvingar barnet att stanna i magen när det uppenbarligen är förenat med livsfara att förvägra mamman igångsättning. Ofta är det moderkakan som lossnar. Då kvävs barnet ihjäl. Ska vi tillåta det i Sverige, att en envis och inkompetens vårdpersonal och/eller politiker ska få orsaka att barn kvävs ihjäl?

 Sverige saknas det en hel del för att trygga en säker förlossningsvård. Att då förneka mamman rätt att skydda sitt barns liv, när världens forskare är eniga om saken och flera bebisar precis dog på grund av forskarnas cyniska risktagande, är inte bara korkat. Det är direkt livsfarligt och elakt.
Sörmlands kvinnor borde spela in samtalen med förlossningsvården och kräva tidigare igångsättning. Och skulle barnet dö ska man naturligtvis göra en polisanmälan för vållande till annans död!

Tänk att precis alla – barnmorskor, förlossningsläkare, SVT-journalister, SKL-ledamöter, riksdagspolitiker - bara måste försvara sitt ego till varje pris. Här senast ondgör sig en barnmorska över kritik. Istället för att ödmjukt försöka lära oss av andra länder som lyckas bättre, fokuserar vi på vår sårade stolthet. Vi behöver öka kompetensen inom hela förlossningsvården, inte ägna oss åt pajkastning mellan professionerna. Ingen profession är ändå den viktigaste gruppen – den viktigaste gruppen är de ofödda barnen! De som vi i dagsläget dödar i hundratal – friska och färdigutvecklade – på grund av plats-, personalbrist och bristande kompetens. Inte heller förmår någon av dessa grupper rannsaka sig själva eller gräva fram den kunskap som behövs. Därför gör jag nu det åt dem. I maj tar jag vi oss en titt på resultatet. Och då jäklar är det slut på pajkastning...
​

Den mest POSITIVA nyheten från helgens internationella konferens om dödföddhet i Madrid (som jag deltog på online) var att Nederländerna lyfte frågan om vårdens ansvar. De kunde också visa att problem inom vården – såsom personalbrist, inkompetens hos personalen, platsbrist med mera – orsakar minst 20 procent av dödsfallen.
Det är inte konstigt att Nederländerna toppar listan över länder som lyckats bäst med att minska antalet dödfödda. Vårdpersonalen vallfärdar till utbildningstillfällen för det nationella programmet för reflektion och åtgärder som idag används på samtliga av landets 80 sjukhus. Djupt imponerande! Att Sverige har mycket att lära av Nederländerna blir pinsamt tydligt när man tittar på var vi befinner oss på samma lista... Den brittiska, högt ansedda medicinska tidskriften Lancet har alltså listat 47 rika länder efter hur effektivt de lyckats minska det procentuella antalet dödfödda. Nederländerna toppar som sagt listan. Danmark hittar vi på plats 4 och Sverige på... plats 27. 
PS. De få som skrivit något om detta i svensk media har nämnt siffran 19. Att Sverige skulle ha halkat ned till plats 19 stämmer – om man begränsar sig till EUs 30 länder. Tar man med alla dessa 47 länder rasar vi ned till plats 27. Omsprungna av  bland annat Albanien och Vitryssland. 

Älskade son, idag hade du fyllt tre. Jag minns hur du kändes i mina armar, fortfarande varm.
Vad har hänt under dessa år som jag saknat dig? Ordet förlossningsvård nämns lite oftare i media, men inget har förändrats. Fortfarande orsakar vården att minst 200 friska och färdigutvecklade bebisars dör, varje år. Fortfarande skickas mammor hem från sjukhusen istället för att sättas igång. Och medan våra grannländer varje år räddar allt fler barn, ökar antalet vita små kistor i Sverige.
Statyn heter The child who was never born. Den är gjord av slovakiska skulptören Martin Hudáček. Jag fantiserar om att lyckas övertala någon institution att köpa en kopia, han säljer sådana. Tänk att få låna den till min boks release-event i maj 2020!
Det tunga ämnet till trots kommer eventet inte att bli en sorglig tillställning. Det blir en livsbejakande festival med konst, musik och mat! Vi behöver fira livet. Vi behöver påminnas om att livet är dyrbart och inte alls självklart. Alla vi som är här, har knackat på livets dörr. Vi hade tur, vi släpptes in. Nu måste vi se till att dörren inte stängs för våra barn.
​Kram, mamma