Min sista intervjuresa innan pandemin var till en förtjusande förlossningsavdelning strax utanför Paris. Då, innan människor var något man skulle undvika, strosade jag runt på den pastellfärgade förlossningsmottagningen och nickade Bonjour! åt alla leende anställda. Såg de inte ovanligt harmoniska ut? Och var de inte väldigt... många?
Medan en svensk föderska får dela barnmorska med andra – vilket innebär att hon titt som tätt lämnas utan uppsikt och stöd – omhuldas fransyskan av en (närvarande) barnmorska, en undersköterska och en förlossningsläkare. Och eftersom förlossningsläkaren/obstetrikern är den i rummet med en medicinsk utbildning, är det också hen som ansvarar för och bestämmer om förlossningen. I Frankrike. I rummet intill skymtar dessutom en barnsköterska, redo att hjälpa mademoiselle med den nyfödda. Voilá!
Medan en svensk föderska får dela barnmorska med andra – vilket innebär att hon titt som tätt lämnas utan uppsikt och stöd – omhuldas fransyskan av en (närvarande) barnmorska, en undersköterska och en förlossningsläkare. Och eftersom förlossningsläkaren/obstetrikern är den i rummet med en medicinsk utbildning, är det också hen som ansvarar för och bestämmer om förlossningen. I Frankrike. I rummet intill skymtar dessutom en barnsköterska, redo att hjälpa mademoiselle med den nyfödda. Voilá!
Nog känns det lite som en utopi. Speciellt med tanke på att vi svenskor faktiskt har sämre trygghet när vi är gravida än dräktiga kor.