Det finns en gud, brukar vi säga, även om man inte är troende. När något till slut lossnar. En av de oerhört traumatiska effekterna av förlossningsvårdens vårdslöshet är att den ofta faktiskt leder till barnlöshet. Vi är många som förlorat våra friska barn, som är över 40. Och vi kan inte alltid bli mammor igen. Så då försöker man på något annat sätt.
Vi försökte med adoption, men fick veta att vi var för gamla. Ironiskt nog har de ändrat reglerna nu, men då när vi ringde var det fortfarande 42 som var den magiska gränsen. Efter det är man vatten värd som potentiell mamma. Stockholms stads adoptionshandläggare förklarade åldersregeln och försökte sedan trösta mig med orden "Du skulle ändå inte tyckt om processen, vi korsförhör alla och går igenom precis allt, in i minsta detalj." Som om det inte räckt med att misstänkliggöra alla kvinnor som när en längtan efter barn, avslutade hon med ett hurtigt: "Men om du vill så kan du komma förbi på kontoret så kan vi prata om hur det hade kunnat bli, om du varit yngre. För att knyta ihop säcken, alltså."
Detta är alltså helt sant.
Vill man, så kan man säkert spåra mitt samtal, som jag gjorde någon gång under hösten 2017. Strax ett år efter Viktors död.
Att bli fosterförälder visade sig vara nästintill lika omöjligt och verkar styras godtyckligt lite hur som haver av olika kommuner. Nu såg en kommun vår potential och behandlade oss som människor. Och kunde hjälpa både denne fantastiske lille pojke och två vuxna som så gärna vill ge av sin kärlek till någon.
Alla som haft något att göra med 2-åringar inser att vi genast fick händerna fulla. (Som äldst av 13 kusiner och den som bytt blöjor på de flesta av dem, så visste jag också det.) Därav flytten av lanseringsmånad från maj till augusti.
Och det vinner boken bara på. För jag kan säga en sak redan nu, efter knappt två veckor av ynnesten att få vara familjehem, att det förändrat mitt liv 1000 procent. Vilket innebär att alla andra kvinnor som mist sitt barn på grund av vårt omänskliga system och sedan döms till barnlöshet, har all anledning i världen att hysa agg mot våra politiker och sjukhuschefer. För man förlorar inte bara ett barn. Man förlorar en framtid med ett barn. Det är något jag kommer att lyfta fram i boken.
Planerat boksläpp i anslutning till Stockholms Kulturfestival ;)
Kram på er!
Vi försökte med adoption, men fick veta att vi var för gamla. Ironiskt nog har de ändrat reglerna nu, men då när vi ringde var det fortfarande 42 som var den magiska gränsen. Efter det är man vatten värd som potentiell mamma. Stockholms stads adoptionshandläggare förklarade åldersregeln och försökte sedan trösta mig med orden "Du skulle ändå inte tyckt om processen, vi korsförhör alla och går igenom precis allt, in i minsta detalj." Som om det inte räckt med att misstänkliggöra alla kvinnor som när en längtan efter barn, avslutade hon med ett hurtigt: "Men om du vill så kan du komma förbi på kontoret så kan vi prata om hur det hade kunnat bli, om du varit yngre. För att knyta ihop säcken, alltså."
Detta är alltså helt sant.
Vill man, så kan man säkert spåra mitt samtal, som jag gjorde någon gång under hösten 2017. Strax ett år efter Viktors död.
Att bli fosterförälder visade sig vara nästintill lika omöjligt och verkar styras godtyckligt lite hur som haver av olika kommuner. Nu såg en kommun vår potential och behandlade oss som människor. Och kunde hjälpa både denne fantastiske lille pojke och två vuxna som så gärna vill ge av sin kärlek till någon.
Alla som haft något att göra med 2-åringar inser att vi genast fick händerna fulla. (Som äldst av 13 kusiner och den som bytt blöjor på de flesta av dem, så visste jag också det.) Därav flytten av lanseringsmånad från maj till augusti.
Och det vinner boken bara på. För jag kan säga en sak redan nu, efter knappt två veckor av ynnesten att få vara familjehem, att det förändrat mitt liv 1000 procent. Vilket innebär att alla andra kvinnor som mist sitt barn på grund av vårt omänskliga system och sedan döms till barnlöshet, har all anledning i världen att hysa agg mot våra politiker och sjukhuschefer. För man förlorar inte bara ett barn. Man förlorar en framtid med ett barn. Det är något jag kommer att lyfta fram i boken.
Planerat boksläpp i anslutning till Stockholms Kulturfestival ;)
Kram på er!
RSS Feed